10:de februari
Jag har återigen gått på minan. Tokigt längesen jag bloggade och jag har satt mig i samma gamla skitsits. VAD är nu värt att blogga om då?! Normalt sett kunde man ju tänka sig att skriva om de senaste dagarna och tankar kring dessa.. men en månad är både tråkigt och svårt att sammanfatta. Jag har iaf en ny tjänst som jag lovat att sammanfatta och en utmaning att ta tag i.
Redan förra veckan gick jag på pappret över till avdelning QI. Men in live performance så står jag fortfarande kvar på OSE/LPE-line och jobbar. Det är en månads "uppsägningstid" även för flytt mellan avdelningar internt så fysiskt ville Jonas ha oss kvar tiden ut. Personalbrist annars. Det är således inte bara jag som byter slagfält, jag får Magnus med mig med också. Han blev erbjuden tjänsten som TeamLeader och tog den. Jag erbjöds tjänst som Assisterande TeamLeader och nappade även jag. Det känns helt rätt att vi vandrar hand i hand mot nya utmaningar. Det var strax före semestern 2007 som personalförändringar på RID gjorde att jag fick lära upp Magnus på Testen/Slutkontrollen. Det ville sig inte bättre än att det strulade så pass mycket med upplärningar att Magnus och jag blev kvar i över ett år på samma stationer. Normalt sett så ska vi vara tre personer som kan rotera och få chansen att varva montering med testning. Det var först i höstas som vi fick in Patrik som tredje musketör och rotationen kunde komma igång. Så Magnus och jag har lång tid bakom oss som stridspartners vilket jag vet kommer löna sig på nya avd.
Hur går det till då? Jo.. På varje monteringslina finns minst en teststation och en slutkontroll. Slutkontrollen vill många kalla för CVI och ska på pappret vara en station där du får en helt färdig truck från testen och där ingen montering ska ske. Bara en sista kontroll. Nu har dessa stationer innehållit olika många moment av just montering iaf. Det är slut på det nu. Alla Slutkontroller "bryts ut" och bildar en avdelning. QI. Stationerna ligger kvar rent fysiskt, sist i alla linor men personalen och förfarandet tillhör nu QI. Den nya organisationen ska liksom alla andra avdelningar på BT ha en PL (produktionsledare), en TL (TeamLeader) och 2 ATL (assisterande TeamLeader). Det är här Magnus och jag kommer in. Vet faktiskt inte så mycket än vilka krav som japanerna ställt på oss. Det är deras idé det här, allt för att förädla kvalitén. Det är mycket som kommer få växa fram men så mycket vet jag, att jag kommer vara stand-in vid sjukdomar och andra bortfall. Dvs, jag måste lära mig alla truckmodeller och hur de ska slutkontrolleras. Det är förmodligen så min vår kommer se ut. Lämna tryggheten på gamla RID och ge sig ut på upplärning. Det var längesen. Efter över fem år på samma avd med samma truckmodeller är det ovant att börja på helt ren kula igen.
Var det nån som hängde med?? Stort isf.
I helgen var det fest iaf. På Södragården. Garre har fyllt 40 och vi blev inbjudna. Det blev jag och mina två bröder som begav oss in i dimman med förfest vid 15 och taxi till Södra vid 18. Underbar smörgåstårta, bra folk, avslappnad atmosfär och mycket tjo o tjim. Vet inte riktigt varför, så här i efterhand, men vi åkte därifrån ganska skapligt. Efterklok som man är kanske man skulle stannat kvar en stund till. Men inte pga en snefylla som jag inte har nån koll på i efterhand ( inte min egen dock ). Nej det är sånt som händer. Jag tänker mer på Parken. Fick en olustig känsla, spec dagen efter, att det inte gick nåt vidare bra socialt där. Överdriver säkert vissa känslor, för allt var verkligen inte skit. Men tror en och annan borde fått mindre uppmärksamhet och även tvärtom. Kanske var jag för full.. men känns inte så. Hittade hem i snöyran iaf. Fick sova ensam. Martina var på uppdrag i hemtrakterna. Ångesten var på mig hela söndagen.. berikas man inte med baksmälla är det alltid nåt annat som ska slå en på käften.
Appropå fest. Idag var Tina inne och köpte förköpsbiljetter till Motala Folkets Park den 27:e feb. Vi har nr 2039 till 2045. Kommer bli fet-tjockt med folk den kvällen. Måste lösa sig med hundvakt och transport dock, men vi har några dagar på oss. Blir ju några stjärnor från jobbet som ska med in, det kan ju arta sig till en vettig tillställning det här. Motala har bjudit på en och annan snefylla med också några av de mest minnesvärda festkvällarna ever.
Den där utmaningen får nog vänta lite. Jag sitter tajt till nu känner jag. Men Jossan, den kommer.
Vilket påminner mig om att jag inte lagt upp bilderna från krossen i Västervik än, på hemsidan. Trots att jag samlat ihop mina, Andreas och Mats alla pics. Ångest igen.
Kommentarer
Trackback
